Svetsning av bärande stålkonstruktioner EN 1090

GMAW, Gasskyddad Metallbågsvetsning (vilken också är känd som MIG- eller MAG-svetsning) där ljusbågen mellan trådelektrod och ett arbetsstycke skyddas av en ström av en inert eller aktiv gas. Metoden är användbar för de flesta material och tillsatsmaterial i form av tråd finns för ett stort område av metaller.

MIG/MAG-svetsning är en mycket flexibel svetsmetod eftersom man med den kan svetsa i:

• ett stort plåttjockleksområde (från 0,5 mm och uppåt). Vids svetning av tunnplåt utnyttjas den låga värmetillförseln för att undvika deformationer och kastningar i plåten. Vid svetsning i grövre plåt kan fyllnadssträngarna svetsas med hög produktivitet.
• alla vanligt förekommande konstruktionsmaterial, till exempel olegerade, låglegerade och rostfria stål, aluminium och dess legeringar samt ett flertal andra icke-järnmetaller.
• samtliga svetslägen.

Ovanstående fördelar har gjort att MIG/MAG-metoden funnit många olika användningsområden både inom mer storskalig industri och i mindre verkstäder. Exempel på industrier där metoden är vanligt förekommande är bil-, byggnads-, offshore och varvsindustri.

Vid val av tillsatsmaterial är huvudprincipen att svetsgodset ska få samma sammansättning och mekaniska hållfasthetsegenskaper som materialet i övrigt.

Tillsatsmaterial

Trådelektod/rörtråd

Man skiljer på trådelektrod, som är solid tråd och rörelektrod. Den senare består av ett metallhöje fyllt med flux eller metallpulver.

Trådelektroden är mest vanligast använda tråd.

Rörelektroder har mycket goda egenskaper vid stigande vertikalsvetsning och en del rörelektroder är avsedda att användas utan skyddsgas. Dessa kallas självskyddade eller ”innershield”.

Trådelektroder finns i olika dimensioner från 0.6 till 2,4 mm.

Rörelektroder förekommer i dimensioner från 0,9 till 2,4 mm.

Skyddsgas

Skyddsgasen påverkar flera faktorer såsom materialöverföring, svetsens form och inträngning samt svetshastighet. Det är därför av största vikt att välja rätt skyddsgas till sin applikation. Vid MIG-svetsning av aluminium används de inerta gaserna argon och helium eller blandningar av dessa. För rostfritt används därför argonblandningar med några enstaka procent koldioxid eller oxygen. Vid svetsning av olegerade och låglegerade stål används argonblandningar med ganska höga halter koldioxid (8-23%). Dessa gasblandningar räknas som aktiva och därför talar man här om MAG-svetsning. Olegerade stål kan även svetsas med ren koldioxid.

Förutom valet av rätt skyddsgas är inställningen av gasflödet viktig. Om gasflödet är för lågt, orkar det inte tränga undan luften ordentligt. Om flödet däremot är för högt blir det oroligt (turbulent) och då finns det risk för att luft sugs med in i ljusbågen. Tumregelär att skyddsgasflödet i l/min är lika stort som gaskåpans diameter i mm. Med hjälp av en flödesmätare som hålls tryckt mot gaskåpans utlopp kan man kontrollera trycket.

TIG-Svetsning

TIG-svetsningen är en smältsvetsmetod som fått sitt namn från den engelska benämningen Tungsten Inert Gas. Tungsten är den engelska benämningen på volfram, elektrodens material. Det är det gamla svenska ordet tung sten som används i engelskan. Inert syftar till gasen som är inert, inaktiv och inte deltar i svetsprocessen utan endast skyddar smältan och elektroden från luftens skadliga inverkan.

Ett annat namn är GTAW som står för Gas Tungsten Arc Welding, alltså Gas-Volfram-Båg-Svetsning.
TIG-svetsning kan genomföras med likström eller växelström. Likström minuspol används för alla metaller, som inte bildar svårsmält oxid. Metaller som bildar svårsmält oxid, som t ex aluminium och magnesium, svetsas med växelström, vars positiva del ger en god oxiduppbrytande effekt. Normalt tänds ljusbågen med HF, en högfrekvent spänning som joniserar argongasen i gapet mellan elektrod och arbetsstycke och tänder ljusbågen.
TIG används i första hand för svetsning av rostfritt och andra höglegerade stål samt för svetsning av icke järnmetaller som till exempel aluminium, kopparlegeringar, inconel och monel.