Svetsning av bärande stålkonstruktioner EN 1090



Vi utför svetsning i stål och rostfritt stål.

Svetsmetoder som används är pinnsvetsning och MIG / MAG.

Vi är certifierade i enlighet med SS-EN 1090-1, mot kraven i SS-EN 1090-2 (EXC 1 & EXC 2), vilket
tillåter oss att CE-märka våra produkter.

Med CE-märkningen intygar vi att produkterna som
vi tillverkar uppfyller grundläggande krav på hälsa, miljö, säkerhet och andra väsentliga
egenskaper, samt att vi följer en föreskriven kontrollprocedur.

Vi är även certifierade enligt ISO 3834(-3). Denna standard beskriver hur kvalitetssäkring vid
svetsning skall åstadkommas och är ett krav för att få svetsa enligt EN 1090.

Oppunda Svets & Mekanik AB garanterar bl.a. i och med den ståldokumentation som
överlämnas efter utförd entreprenad att:

  • Rätt materialkvalitet har använts
  • De svetsarbeten som utförts har blivit utförda av behörig svetsare med giltig svetsarprövning EN 287
  • Svetsarbetena har följt svetsdatablad (WPS) och svetsplaner
  • Svetsstandarden 3834-2 efterlevts
  • Alla moment i arbetet är kontrollerade enligt framtagen montageplan och egenkontroll
  • Avvikelser dokumenterats
  • Ingående komponenter har kontrollintyg
  • Underleverantörer har följt regelverket
  • Maskiner och mätverktyg som använts har kalibrerings- och valideringsintyg
  • Svetsare och övrig personal fortlöpande utbildas och uppdateras gällande metoder, regler och yrkesspecifik kunskap



Vanliga frågor kring EN 1090:
Omfattas vi av EN 1090?
Alla byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard (eller ETA) skall CE-märkas. En lista på alla harmoniserade standarder hittar ni här.

Vad är kopplingen mellan ISO 3834 och EN 1090?
EN 1090 säger att svetsningen skall ske enligt ISO 3834. Beroende på utförandeklass (EXC) så gäller följande nivå på ISO 3834:
EXC 1: ISO 3834-4
EXC 2: ISO 3834-3
EXC 3: ISO 3834-2
EXC 4: ISO 3834-2

Vad är utförandeklass och vem bestämmer det?
Det finns fyra utförandeklasser (EXC 1-4) där 1 är den enklaste och 4 den mest avancerade. Det är konstruktören som bestämmer utförandeklass med hjälp av Eurocoder.

Utförandeklasserna ser ungefär ut som följande:
EXC 1: Skärmtak, räcken, djurstallar, carport (givet mindre än S 355)
EXC 2: Lager, kontor, hus
EXC 3: Dynamiskt påkända konstruktioner, broar, riktigt stora hus,
EXC 4 : Kärnkraft, stora arenor

Svetsning

Är en fogningsteknik. De som yrkesmässigt utför arbetet kallas svetsare. Svetsning innebär att man hettar upp metallstycken och sammanfogar dem genom en sammansmältning. På så sätt uppstår ett svetsförband. Metoden skiljer sig från lödning där arbetsstyckena sammanfogas av ett icke artlikt material (lod), där endast tillsatsmaterialet (lodet) smälts vid lödning.

Den energi som behövs för att smälta metallerna kan komma från en gasflamma, en elektrisk båge, en laser, en elektronstråle, friktion, ultraljud eller från högt tryck, till exempel i en explosion. De många svetstekniker som utvecklats möjliggör svetsning i många miljöer – till och med i rymden eller under vatten. Det vanliga är dock att det material som skall svetsas skall vara fritt från smuts och oxider, samt att svetselektroder skall ha låg fukthalt, om det skall bli en fullgod svetsfog. För att få till stånd en fullgod svetsfog krävs att man har en god så kallad genombränning för att undvika slagginneslutningar.

På grund av stelkrympning i svetsgodset beroende av värmetillförseln (sträckenergi), kommer restspänningar att finnas kvar i och omkring svetsgodset efter avslutad svetsning. Ett sätt att minska restspänningarna är att värmebehandla svetsen efter avslutad svetsning. Restspänningar påverkar seghet, utmattningshållfasthet och korrosionshärdighet (spänningskorrosion). Ett sätt att minska restspänningarna är att dela upp svetsfogen i flera mindre fyllnadssträngar, och på så vis kan smältpoolens diameter minska med följd att stelkrympningen blir mindre.

MMA Manuell elektrodsvetsning

 

                                                       

EN elektrisk båge upprätthålls mellan spetsen på en belagd metallelektrod och ett arbetsstycke.

När smälta metalldroppar från elektroden transporteras med ljusbågen ned i smältbadet, skyddas de från luften av gas, som bildas av kemiska ämnen från flux av höljet på den belagda elektroden.

Den smälta slaggen flyter upp till toppen av smältbadet, där den skyddar svetsgodset från luften under stelningen.

Slaggen måste avlägsnas efter varje svetssträng.

Hundratals av skilda elektroder tillverkas, ofta innehållande legeringsämnen för att öka hållbarheten, styrkan och segheten hos svetsen.

Processen användes i allmänhet för järnlegeringar i konstruktionsstål, skeppsbyggnad och vanliga verkstadsindustrier. Trots den relativa långsamheten hos processen, på grund av elektrodbyten och slaggrensning, förblir den en av de mest användbara metoderna och har fördelar i områden med begränsad åtkomlighet.

MIG/MAG-svetsning

 

                                             

Svetsparametrar

Vid MIG/MAG-svetsning styrs processen av ett antal olika svetsparametrar, nämligen följande:

  • Spänning (båglängd)
  • Trådmatningshastighet
  • (som i sin tur bestämmer
  • strömstyrkan)
  • Induktans (ställbar på de flesta strömkällor)
  • Skyddsgas
  • Framföringshastighet
  • Pistollutning
  • Elektrodutstick/kontakt rörsavstånd.

För att uppnå bästa svetsresultat måste dessa parametrar avpassas till varandra. De tre första parametrarna reglerar man på strömkällan. Inställningen av dessa beror på grundmaterial, godstjocklek, typ av svetsfog, svetsläge, tillsatsmaterial och skyddsgas.

 

GMAW, Gasskyddad Metallbågsvetsning (vilken också är känd som MIG- eller MAG-svetsning) där ljusbågen mellan trådelektrod och ett arbetsstycke skyddas av en ström av en inert eller aktiv gas. Metoden är användbar för de flesta material och tillsatsmaterial i form av tråd finns för ett stort område av metaller.

MIG/MAG-svetsning är en mycket flexibel svetsmetod eftersom man med den kan svetsa i:

  • ett stort plåttjockleksområde (från 0,5 mm och uppåt). Vids svetning av tunnplåt utnyttjas den låga värmetillförseln för att undvika deformationer och kastningar i plåten. Vid svetsning i grövre plåt kan fyllnadssträngarna svetsas med hög produktivitet.
  • alla vanligt förekommande konstruktionsmaterial, till exempel olegerade, låglegerade och rostfria stål, aluminium och dess legeringar samt ett flertal andra icke-järnmetaller.
  • samtliga svetslägen.

Ovanstående fördelar har gjort att MIG/MAG-metoden funnit många olika användningsområden både inom mer storskalig industri och i mindre verkstäder. Exempel på industrier där metoden är vanligt förekommande är bil-, byggnads-, offshore och varvsindustri.

Vid val av tillsatsmaterial är huvudprincipen att svetsgodset ska få samma sammansättning och mekaniska hållfasthetsegenskaper som materialet i övrigt.

Tillsatsmaterial

Trådelektod/rörtråd

Man skiljer på trådelektrod, som är solid tråd och rörelektrod. Den senare består av ett metallhöje fyllt med flux eller metallpulver.

Trådelektroden är mest vanligast använda tråd.

Rörelektroder har mycket goda egenskaper vid stigande vertikalsvetsning och en del rörelektroder är avsedda att användas utan skyddsgas. Dessa kallas självskyddade eller ”innershield”.

Trådelektroder finns i olika dimensioner från 0.6 till 2,4 mm.

Rörelektroder förekommer i dimensioner från 0,9 till 2,4 mm.

Skyddsgas

Skyddsgasen påverkar flera faktorer såsom materialöverföring, svetsens form och inträngning samt svetshastighet. Det är därför av största vikt att välja rätt skyddsgas till sin applikation. Vid MIG-svetsning av aluminium används de inerta gaserna argon och helium eller blandningar av dessa. För rostfritt används därför argonblandningar med några enstaka procent koldioxid eller oxygen. Vid svetsning av olegerade och låglegerade stål används argonblandningar med ganska höga halter koldioxid (8-23%). Dessa gasblandningar räknas som aktiva och därför talar man här om MAG-svetsning. Olegerade stål kan även svetsas med ren koldioxid.

Förutom valet av rätt skyddsgas är inställningen av gasflödet viktig. Om gasflödet är för lågt, orkar det inte tränga undan luften ordentligt. Om flödet däremot är för högt blir det oroligt (turbulent) och då finns det risk för att luft sugs med in i ljusbågen. Tumregelär att skyddsgasflödet i l/min är lika stort som gaskåpans diameter i mm. Med hjälp av en flödesmätare som hålls tryckt mot gaskåpans utlopp kan man kontrollera trycket.

TIG-Svetsning

TIG-svetsningen är en smältsvetsmetod som fått sitt namn från den engelska benämningen Tungsten Inert Gas. Tungsten är den engelska benämningen på volfram, elektrodens material. Det är det gamla svenska ordet tung sten som används i engelskan. Inert syftar till gasen som är inert, inaktiv och inte deltar i svetsprocessen utan endast skyddar smältan och elektroden från luftens skadliga inverkan.

Ett annat namn är GTAW som står för Gas Tungsten Arc Welding, alltså Gas-Volfram-Båg-Svetsning.
TIG-svetsning kan genomföras med likström eller växelström. Likström minuspol används för alla metaller, som inte bildar svårsmält oxid. Metaller som bildar svårsmält oxid, som t ex aluminium och magnesium, svetsas med växelström, vars positiva del ger en god oxiduppbrytande effekt. Normalt tänds ljusbågen med HF, en högfrekvent spänning som joniserar argongasen i gapet mellan elektrod och arbetsstycke och tänder ljusbågen.
TIG används i första hand för svetsning av rostfritt och andra höglegerade stål samt för svetsning av icke järnmetaller som till exempel aluminium, kopparlegeringar, inconel och monel.